Ett inlägg som inte borde behövas

Idag är det 8 mars. Den internationella kvinnodagen! Jag hade gärna sällat mig till den skara som säger att dagen är förlegad och inte behövs. Men tyvärr behövs den!

Orättvisor på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsttningar m.m. är något de flesta av oss möter ständigt i vår vardag. Att erkänna att det finns är första steget mot förändring.

10629589_1529495500612770_8428872748485630127_n

Något jag skrämmande ofta möter i min vardag är kommentarer om hur kvinnliga artister är eller framförallt inte är. Jag får höra att kvinnor inte kan vara roliga, att kvinnliga artister inte kan ta en publik, få uppmärksamhet, ta plats…

Varje gång jag får höra en sån kommentar så tar jag upp exempel på kvinnor som gör just det. Svaret blir då nästan ofelbart. ”Men det är ju inte vilken kvinna som helst. Det är ju hon.”

En man visade mig en grupp spelande. De stod i ett hörn och ingen av de som befann sig i närheten uppmärksammade dom. Mannen var ledsen att de inte fick den uppmärksamhet de förtjänade. Han tyckte att de var bra och ville att de skulle få synas och höras. Till slut sa han, ”Jag är rädd att de inte får någon plats för att de är kvinnor”. Jag svarade att jag kunde bevisa för honom att det inte handlar om kön. Att jag kunde vända mig om och visa att jag som är kvinna kunde få alla som var i närheten att lyssna om jag ville. Han svarade, ” Men det är ju du, det är skillnad”.

Att vara kvinna sätter dig i ett fack. En minoritet som består av hälften av befolkningen. Kvinnor är olika individer med olika kunskaper och förmågor. Lika lite som det går att säga att alla män är likadana. Lika lite går det att säga att alla kvinnor är likadana. Alla män är inte roliga, utåtriktade, uppmärksamhetskåta och själviska. Alla kvinnor är inte heller roliga, utåtriktade, uppmärksamhetskåta och själviska. Det kan tyckas vara självklarheter men så länge det finns någon som delar in förmågor efter kön, sexuell läggning eller etnicitet. Så länge behövs det gång på gång sägas att vi är olika.

En kär vän till mig målar sina naglar varje dag. Han vill påminna sig om att han är en del av patriarkatet. När han ser sina naglar blir han påmind om att varje person varje dag måste kämpa för rättvisa och jämställdhet. .

Låt oss ta kampen varje dag och i varje situation. Det finns ingen vila i det här förrän det är över, men varje gång kampen tas så kommer vi lite närmare målet.

Som en liten extrapepp dagen till ära har jag satt ihop en spotifylista med låtar med och om kvinnor. Lyssna och bliven stärkta.

Open in Spotify

Boktips: Egalias döttrar

One thought on “Ett inlägg som inte borde behövas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *